Regionalt biobankscentrum

Södra sjukvårdsregionen



 

Vad gör man på biobanken?

Vad gör man på biobanken?


Paraffinblock med tumörbitar. Cellutstryk på glas, blodrör från hälsokontroller. En del i lådor och skåp, en del nedfryst till -80 grader. Biobanker är olika stora, har olika innehåll och används till olika saker.


Små, små rör med olikfärgade lock i lådor. Långa rader av frysar i stängda källarrum. Glas vid glas i roterande paternosterverk. Filtrerpapper i plastbackar, pappkartonger på arkivhyllor. Allt märkt med siffror och streck, åtkomligt för den som vet vad han söker och har rätt att använda materialet.

Streckkoderna säger inget om dig som patient. Ändå kan varje prov kopplas till en speciell person, en journal eller ett noggrant ifyllt hälsoformulär. För detta krävs tillgång till kodnyckel som förvaras skyddad, skild från provet.

Det är denna koppling som gör biobankerna till resurser för hälsa. Det är när proverna knyts till dig som person, till familjehistoria och livsstil som de får egenvärde.

Så går det till

Är du sjuk har du frågor. När prover tas ger analysresultaten i de flesta fall svar. Vid forskning fungerar det likadant. Frågorna kan vara nya, men metoderna är oftast de samma.

Alla prover hanteras efter samma rutiner. Alla märks med nummer eller streckkod, samma som på remissen som följer med provet. Där har den som tagit provet kryssat för de analyser som ska göras eller de frågor som ska besvaras. En rad av speciallaboratorier har till uppgift att söka svar.

På patologiska och cytologiska laboratorier är man expert på vävnader och celler. Ibland handlar det om utstryk på provglas, t ex från gynekologiska cellprovskontroller. Ibland undersöker man vävnadsbitar, biopsier, ibland hela organ.

Innan ett prov snittas och tunna snitt läggs på objektglas bäddas det in i paraffin. För att synas i mikroskop måste vävnadens cellkomponenter färgas. Beroende på vilken fråga som ställts behandlas provet därför i olika färgbad. När det är klart analyseras det av en patolog eller en cytolog, som också skickar svar till patientens doktor. Objektglas och paraffinklump sparas i laboratoriet för framtiden.

På kliniskt kemiska laboratorier analyserar man vätskor, t ex blod, urin och saliv. Analyserna görs som regel av avancerade apparater, och när de är klara går svaret tillbaks till doktorn och till din journal. De flesta är rutinprover och förstörs efter analys.

Vid större studier händer det att laboratorierna analyserar prover som tagits vid tidigare tillfällen och frysts ner i en biobank. Samma metoder alltså - men nya frågeställningar.

Många slags biobanker

En del banker är små samlingar från grupper med speciella sjukdomar. Andra rymmer prover från stora befolkningsundersökningar. För alla gäller samma system, regler och lagar.

De flesta är sjukvårdsbiobanker. Det är prover som tas när du är sjuk eller vid vissa rutinmässiga hälsokontroller, t ex av gravida. Här sparas dina prover, vare sig de visar tecken på sjukdom eller ej. Hit går doktorn för att jämföra ett prov med ett annat, eller när metoderna blivit bättre och gamla misstankar kan kontrolleras med ny teknik.

Det finns också särskilda forskningsbiobanker, där proverna har tagits med givarnas tillstånd för att öka kunskapen om en sjukdom och om nya sätt att behandla den. Det kan handla om sällsynta sjukdomar, men också t ex om olika slag av ärftlig cancer.

Till skillnad från prover som tagits uteslutande för forskning sparas sjukvårdens prover i första hand för dig som patient. När provet behövs för din skull får det helst inte vara slut. Forskning kan därför begränsas av tillgång på material. Vetenskapens behov måste vara starka innan ett uttag godkänns. Även om det handlar om små mängder finns det skäl att snåla.

DNA-biobanker

Alla celler utom blodplättar och röda blodkroppar innehåller arvsmassa, DNA. Studier av arvsmassan kan avslöja om du är sjuk, men också om du är disponerad att utveckla sjukdom. Sådan forskning blir sannolikt allt viktigare i framtiden.

DNA från personer med ärftlig sjukdom sparas ibland i särskilda biobanker. Det gör man för att kunna kartlägga sjukdomens utbredning och förstå hur den sprids.

Andra banker uppstår för att vi bättre ska förstå t ex hur cancer uppstår och behandlas. Många tumörsjukdomar beror på DNA-skador i den enskilda cellen, och stora framsteg görs tack vare de stora sjukhusens tumörbiobanker.

För de flesta sjukdomar spelar både ärftlighet och miljö en viktig roll. Den biobanksrelaterade forskningen syftar till att ge ny och viktig information om ursprung och mekanismer bakom olika sjukdomar som cancer, diabetes, hjärt- /kärlsjukdomar och psykiatriska sjukdomar.

Text: Greti Ohlsson


levitra 20 cialis generika cialis preise viagra viagra sans ordonnance comprar cialis viagra pour homme cialis sans ordonnance acquisto viagra viagra generique cialis kaufen viagra pfizer kamagra 100 achat cialis levitra generika kamagra prezzo cialis generika